Det vackraste är
känslan av vemod
det röda, bruna, brandgula
som snart ska förmultna

Det skönaste är
lugnet som bäddar in
hjärtat och själen
tills ljuset återvänder

Det värsta är mörkret
som döljer detaljerna
i det piskande regnet
och den tjutande vinden

Det hotfulla är
trädskuggorna som
dansar bakom
slutna ögonlock

Det är inte ensamheten
som är det som tär
det är ensamheten

YM Bohman-13