Sparkar kråkor, 

smärtans råkor,

fjättras ständigt

och utvändigt! 

Trummor bankar

spränger tankar, 

symfonier kroknar

så som hoppet sloknar!

Slår ifrån mig, detta brustna

önskar ej leva i  det ruttna.

Tröstar dig min vän och rädsla

att jag aldrig dig kan städsla!