Jag skriver inget mer om kärlek
sådana ord får inget naturligt flyt
likt känslan som har stöpts i svek
tvingas de ut för att sedan fly

Mina skrifter om dess drömska eld
en samling av klicheer vill jag mena
men även det är ju en floskel
för den som dömts att driva allena

Jag vill inte heller om den läsa
hur du rider himlen ack så lätt
och sedan tvingas stormen kväsa
när tanklös molnfärd ej ledde rätt

Bättre att ha levt den och förlorats
än att aldrig någonsin haft den alls
hasplar du fram håglöst men trofast
medan sorgens snara snärjer hals

Det är ju ändå blott ett lotteri
med en högsta vinst jag sällan sett
att tjäna mer än att slippa vara fri
att spinna hjul för mer än trygghet

För små små ord av kärlek
var aldrig stora nog för dig
säkert för att jag dem skrev
kanske för att de aldrig sägs

Kärlek njuter av sin tyranni
sporras av dess slavars svält
jag vägrar stå den saten bi
förkastar känslan ihop med livet självt