Orden studsar mot sitt eko,

faller mjukt i stjärnors glans.

Fyller univesum sitt,

åter denna natt.

Ja, jag ville dela orden,

vackra, svåra men så dyra.

Åter svängde labyrinten,

och låste ute mig igen. 


Kvar i kylan står de svarta, 

söker hjärtats dörr.



Och jag faller djupt i sömn,

för att gömma vart jag är.