Du min fader-jag saknar dig Du drog dina sista tillkämpade andetag för 5år sedan-du min fina. Du var min trygghet i barndomen-min gud. Dina väldiga snickarhänder var sträva men varma när du smekte min kind. Nu sitter jag här och tänker-känner och droppar tårar vilka jag inte vill stoppa. Tittar ut genom mitt fönster och vet-du finns därute någonstans. Vi gjorde ett avtal för länge sedan-att den gång jag dör skall vi mötas igen i en annan skepnad-du var shaman så även jag. Jag lever förvisso men är stundtals död-du lever hela tiden i mitt hjärta. Inga ord kan forma min saknad-dina råd är smärtsamt onåbara-du var min vän pappa och du försökte leva in i det sista-ge mig ett sista uppmuntrande ord mellan andetagen så tunga. Du lärde mig vara man, att en man inte behöver förhäva sig,att en man kan vara förfärlig utan att bruka våld, att en man kan gråta och vara trogen. Du lärde mig att vara hjälpsam och du stod ut med mitt val av yrke.

När jag sitter på mitt kontor tänker jag mig bort till ett annat liv-ett liv då du och jag arbetade tillsamans-du som älskade trä. Vi byggde vackra möbler och jag fick spänna mina muskler i stället för mina nerver.

Kram från Mikael