På väg hem
mörkret föll

stilla andades luften av
höstlövens virvlande

långsamma, stela
människor rörde sig

ingen såg mig
ensamhetens klo grep tag i mig

jag svävade iväg
som bytet fast i örnens grepp

såg

alla huskroppar
pelare som vakade

skogen
skyddande för de vilsna

vägar
där de hoppfulla vandrar

de stora haven
där tiden färdas

berg av förundran

såg mig själv
stel, långsam

vandra bland
människor

där rörelserna
längtade efter
stillhet.