Vi var lika då och gick i små träskor med mönster
Trots att bråk slet upp varje eftermiddag
(och du sprang hem över gatan)
så lekte vi morgonen därpå

Du var allergisk mot nötter,
jag mot livet
men vi gick vidare i våra träskor
och Ostronstigen följde våra lekar
Snövallar
och mask i vattenpölar
Jag tror vi växte där
på gatan mellan våra hus (ditt i trä, mitt i tegel)
och på torsdagarna dansade vi folkdans
fast ingen av oss kunde takten

två steg åt höger
två åt vänster
(satte vi fötterna fel?)

Skolan åt våra dagar
Varken du eller jag sprang fort nog på rasterna
men vår takt var lagom för varandra

Sen drog åren hårt i våra kroppar,
målade oss svarta innan jag han förstå
Du flyttade in på avdelning 53
och jag skadade min hud i mörkret där hemma
Båda två i jakten på lycklighet
innanför olika väggar
men tätt ihop

Jag såg igenom dig
Du såg igenom mig
men ingen annan visste våra tankar

Jag reste iväg tillslut
Du stannade
Båda växte
men på olika vägar, åt olika håll

Det var länge sedan vi sprang tillsamman nu
men vi tillhör samma gata
(den med ringlande maskar efter regn)
och jag ska alltid varna dig för hasselnötter i kakor

Vi har ännu inte lärt oss de rätta stegen
men kan alltid dansa när vi ses

två steg åt höger
två åt vänster

Jag tar emot dig om du snubblar