Jag har aldrig känt doften av ditt hår,
men tanken gör mig lika beroende
som en heroinist som inte kan sakna sin nål.
Min osäkerhet har blivit en trygg rädsla,
det är den som kommer hålla mig från att älska dig.
Du kommer alltid var mystikens dimma,
verklighet är som solens första timmar.
En gentleman är vad ryktena viskar om mig, men de är du
i mitt hjärta som får mig att säga nej till en syndig kyss.
Du kommer aldrig bli min nattbuss hem.
Vårt första ögonblick finns redan i tusen delar.
Jag har bara dina ord och värmen i dom,
de väger likt korgen som missade all svamp
men fylldes med himlens alla blinkade stjärnor.
Du är allt jag vill ha i en framtid samtidigt
är du inget som mitt hjärta slår för just nu.