Den blinda fen
dansar på gycklarnas torg
hon svänger sitt glittrande spö
över dem som förlorat allt
men aldrig har känt någon sorg.
Hon strör ett regn av gyllene glitter
över jublande massor med uppräckta händer
hon är hyllad av ovän och vän -
men det var hon som tände gnistan
till alla mördande bränder.

Avlad av mättnad och hunger
hon föddes i Konungens rike
vaggad av molnens skugga
söker hon livets motsats
och sin egen förlorade like.
- Vänd henne ryggen, min kära
och vi ska vandra igen på förlorade stränder
där resterna av vår ensamhets gåta
och spillrorna av den sanslösa drömmen
ska spolas bort när tidvattnet vänder - .

I en sista dans i gycklarnas sal
har hon tappat sitt glittrande spö
i ett vilt crescendo föll hennes slöjor
och naken inför våra ögon
hon lägger sig ner för att dö.
Men på hennes grav ska det växa
en prunkande rosenrabatt
och på hennes vård står det ristat
"en gryning kan aldrig förkunnas
som inte är född av en natt."