kan höra din röst

bakom en annan person;

känner den så väl,

som att lyssna på mig själv

( tänker jag helt kort )

och vet inte om det är

saknad eller

igenkännandet som gör

mig så vemodig, -

eller är det höstens verk:

lång väg till värmen;

ändå är vi mörkrets barn

med helvetes eld

och hög intensitet -

" totala ", din

kanske bästa beskrivning;

min bästa: " nakna "

då, när det än var blind lek

och du tackade mig ofta