Så du vill inte!

Deklarerat och klart.

Finito.

Väsande försvinner Du ut i dimmiga marker.

Glaset fylls på nytt, av strävaste rött,

för vemodigt avslut i nattens sken.

Vingar, lenaste, starka som av stål,

bereder mig för flyg, för din skull.

Hör ditt hjärtas slag, i mitt inre

följer varje klang. 

Lyfter dig emot månens sken,

vädjandes om frid.

Törstar efter dig min vän,

låt mig fylla dig.

Låt oss förevigt förenas nu,

drick dig otörstig,

och bli för evigt min.