Övergiven av mig själv, den viktigaste personen i mitt liv, lyckades jag till trots resa mig upp ur askan
och återfå mina vingar som du så ondskefullt klippt av.
Jag övergav mig själv med en påtvingad styrka jag tog från min själ,
det värsta sveket.
Jag kunde aldrig torka mina tårar med skitiga händer, eller rena min själ
med skitiga tankar.
Du spottade på något som en gång varit starkt och orkat med livet,
du fick henne att ligga med öppen kista i graven,
tills änglarna förstod att hon förlorat sina vingar.
Hon måste flyga fort.
Nu kan jag torka mina tårar, med min själsfrändes rena händer,
och rena min själ med hans rena tankar om mig.
Jag upplever varje vaken stund att jag är viktig, att jag finns och får leva som den jag är.
Jag lever nu det som kallas livet,
med det som faktiskt är kärlek.
Aldrig kommer du få beröra min själ igen med skitiga händer.
Aldrig kommer du få beröra min själ någonsin.