Vilsen, famlande flicka,

liten på jorden, sig gömmer.

Naken i rummet, av ljus hon bränts

i maktlöshetens tyglar hon känts.

Drar sig ihop, som av kramp,

i smärtans inre kaos.

Vem är hon?

Var finns hon?

Vad vill hon ..... ?

Pockar. Och lockar.

Står där och väntar.

I dagar, veckor, år -

hon strider i hetta och tår.

Endast hoppet, näring giva

i kampen om liv, och om lust.

Modigt hon livet betvingar

trotts glupande käftars jakt!

---

Liten och grå och ledsen

hon bjuder sin hand åt mig.

Hon tvingar i mig sitt val,

en väg som beträdas skall.

Mitt sinne blöder, vägrar -

Och vädjar om anstånd nu...

... att slippa fatta flickans

hand och i mod och ro förstå!

Att slippa vägen välja,

vandra hand i hand....

... mot livet, det starka

bekänna sitt hat, sin lust!

----

Värmen och styrkan mig

möter i blicken, så villig och fast.

Hon lyser av liv, av skratt,

av glädje, mötande blicken min!

Livslång, väntan, över

när tårar svämmar utöver.

Jag gråter av bruten vilja,

av mötets enorma kraft!

Livslång väntan, vägran,

smärtande över nu är....

... kramandes, älskandes

den lillas hand!

Ja, handen är fattad

och vägvalet gjort!

Och flickan nu ger mig

sitt mod, sin längtan ...

... för styrka, framöver!

Vem är hon?

Vad vill hon?

Jag vet var hon finns...

i hjärtat, i djupet där inne.

I byltet så bortglömt,

så ensamt, så svagt!

Hon är den där flickan i

Hemmet så svårt!

I skammens dystra vrå,

av livet kuvad så!

I hatet. I glömskans,

förträngda salar!

Med styrka och skönhet

Hon lyser nu upp..

.... Historien om livet

en ny mening fått.

19/7 - 12