SANDSTUBB.

Pomatoschistus minutus, på svenska ”sandstubb”
är liten till växten, som längst centimeter elva.
Förbisedd fisk, dock värd att få egen fanclub.
Läser ni följande rader förstår ni det själva.

Försynt längs botten i småstim sandstubben simmar,
söker ett musselskal tomt och lockar dit honan
som lägger sin rom där och dröjer sig kvar några timmar,
tills hanen har spillt sin säd liksom bibelns Onan.

Hanen stannar och vaktar i dagarna nio.
Då kläckas äggen och skingras för strömmen gör glina.
Han vänder åter till stimmet på dag nummer tio,
glad att få återförenas med artfränder sina.


R.T. 31/5 02



SIMPAN.

Simpan simmar sakteliga, letar löjor
solens strålar silas sparsamt genom vatten

brännmaneten dansar, sveper sina slöjor
som en Sálome en gång i juninatten.

Simpan tänker: Levnadslotten som jag fått den,
är leva, bo och älska här i slammet

bland alger, tång och sjögräs här på havets botten.
Ja, så är för simpan hela livsprogrammet.

R.T. 23/6 2000.







SJURYGG.


Sjuryggshonan kallas kvabbso, hanen stenbit,
fiskens rygg är mörk och ingalunda benvit,
ovansidan pryds av knaggligt formad kam
fiskens fenor sitter bak men saknas fram.

Honans buk är grön och skimrar som smaragder
hannens däremot nog mer åt rosa lagd är
bukens fenor har till sugkoppsform ombildats,
någon simblåsa har aldrig ens utbildats.

Sjurygg saknar fjäll men är på taggar rik
den ser lite grym ut, alls ej änglalik.
På våren leker den och efter könskontakten
lägger honan rommen, hannen håller vakten.

Medan honan drar iväg mot oceanen
stannar hannen kvar på post på hemmaplanen.
Men då ynglen kläcks och bort med strömmen fösas
upphör hannens ansvar, pliktens bojor lösas.


R.T. 21/11 01





SJÖHÄSTEN.


Hippocampus kuda eller ”sjöhäst”
äter småfisk och evertebrater.
”Hästens” artbeskrivning är dock trögläst,
ty bland ej bestämbara krabater
finns: trumpetfisk, sjöhäst, så ock knivfisk,
och bland fackfolk råder åsiktsmyller.
Akademiskt tvistefrö - ja kivfisk
är den vorden, ”hästen” i sitt kyller.

Själv dock fisken plågas ej av detta -
struntar blankt i arttillhörigheten,
ty den vet sitt värde och med rätta
håller den vid makt integriteten.
Finns evertebrater blott att äta
är det ej av vikt var man hör hemma;
man kan le åt vetenskaplig träta
och förbli en forskarvärlds dilemma.

Sjöhästen, pegasen, i ett grönt
solljusskimmer under havets yta,
simmar upprätt, kejsarvärdigt krönt.
Den vill ej till vågrät simstil byta.
Nu den illa hotas av turismen -
säljs som död och torr i souvenirshop -
offerdjur till värdenihilismen.
Önskvärt vore snabbt ett souvenirstopp.


R.T. 18/11 00