Du hade öppnat mig
ingen hade gjort det

ingen hade rört mitt inre
på många år

min rädsla
min osäkerhet hade inte tillåtit det

jag hade värjt mig
stängt igen och täppt till

hur kunde det gå så här
hur kunde du på bara ett par timmar
låsa upp det som ingen annan hade sett
jag är hjälplös, jag är rädd

På riktigt är jag livrädd
över vad jag känner

men jag är mina känslor till trots
vakande och väntar

jag sitter på en sten och väntar
och nu kom det som jag känner igen

din frånvaro
de ord som du undviker och som du aldrig uttalar

jag är van vid det
och det är därför som jag hållit mig stängd

för att jag visste att den här dagen skulle komma
bara inte så här fort

Förträngt känslan
av att bli lämnad igen