Ögon tåras
armar klamrar sig fast
leenden vill uppmuntra
ge styrka
händer gnids av oro
av allt som smärtar
Ni är så rädda
Ni är så maktlösa
Ni är så älskade
tro mig
men kärleken är vassa klor
i sår som aldrig läker
Skölden mot er bär jag högt
dold bakom ord och kindkyssar
Vill le mot er
säga det är inte så farligt
oroa er inte
allt kommer att bli bra
Ni sväljer betet utan att tveka
så innerligt behövande
en strimma ljus
att hålla fast vid
Det är mörker jag ger er
Jag står här med skammen
min uselhet
mitt svek
mot er som älskar