Foto: Peter Garheden Red: Queenia
bara dyig ..
Trasa kvar
Rinnande, droppande ser längs med, livet ville och förstörde. kryper, mot en röst, drypande av sorg.
Skrika, vill hon, gapa ut!
Blåsten kräver, ylar, skriker regnet öser, gyttjig grusad, klänningstrasa. Andan häver sig till rop, ögon ser med ens, månens klarhet vacker, älskad nu.
"Ge mig ljuset, ta min sorg" hörs en viskning hes...
Ljuset strömmar, öppning ser, smeker naken, ordar ömt, värdet i all sorg. tårar rinner längs med kind, mot månens kalla ljus.
"håll mig, älska, lämna ej, nu jag ger mitt allt"
Nu böjer månen ner sin kraft, och drar mot sig den frusna nakna. och vett , och kvar blir bara dyig ...
... trasa kvar.
Blev inspirerad av PPQ´s små trevliga noveller.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
queenia
Läst 289 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2013-11-08 00:40
|
Nästa text
Föregående queenia
Senast publicerade
°•?•° Tidlös °•?•° .Tårar Smekande värme tystnaden Inte ens spegeln får lov... Tänk om Änglaspår Ur Puppan Se alla |