Ett starkt hjärta i tusen små bitar. Stänger ute alla, hon på någon ej nu längre litar. Lever ett liv med falska skratt. Inom sig så ensam och ledsen var natt. En ångestfylld känsla som trycker sig djupare in. Den skär sönder all glädje i kroppen min. Smärta och värk tar över min kropp. Känns som om man förlorar allt framtida hopp. Att ensam stå där och tackla bekymmer. Får mig att sticka, drar ut och rymmer. Försvinna och långsamt förgås utav tårar. Att ni gjorde så här, ger en kalla kårar. Ensam lämnad kvar, en stor sorg jag nu känner. Endast minnen jag har, varför, ni som var mina vänner. Att bli förrådd av bl.a de som stod en nära. Inte konstigt min reaktion blev till att ramsor svära. Jag slogs och kämpade med näbbar och klor. Mot vad som sades, vad alla tror. Från mun till mun går allt skvaller. Många tror att jag står här och faller. Mitt hjärta kämpar emot så stort. All energi går åt att värja er lort. Jag må vara svag och skadad i själen. Men mig får ni aldrig fast i ångestträlen. Sakta och säkert byggs jag nu upp. Står emot starkare för var kupp. Mig kan ni inte längre provocera. Det får mig bara att le ännu mera. Sömnlösa nätter når snart sin ände. Snart är jag där, till det som mig vände. Står emot attacker med all min kraft. Min kvinnliga styrka är min inre makt.

Bildkälla: Privat bild (upphovsrätten är min) från mitt Instagramkonto https://www.instagram.com/kristina0179/