Jag är en storstad
neonljusets härskare
brinner för utslagna
där gatstenen rullar
en bänk i skymningen
platsen för själarna
de förtappades scen
och ingen som gullar

Jag är ett vatten
porlandets mörker
vid oroliga nätter
och bärare av urkraft
som hemlig beundrare
följer jag vågorna
till strandbädden
vid näckrosens skaft

Jag är en rockkonsert
med ylande gitarrer
trummorna dunkar
och kan följas i staden
de förtappade punkarna
står på barrikaden
kväver med intensitet
den bisarra balladen

Jag är ett neonljus
nattens lilla fontän
likt fötter av porslin
går färden till höghuset
dörrarna står öppna
och brunnarna lyser
i tron på det goda
släcker gryningen ljuset