trädet
kristallträdet

kallar mig
in i ädelstensmarker


och jag sluter mina ögon
in i drömorden

andas in vildblomstren i skuggornas hand



doften av kryddnejlika stiger in

kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad

nattblad
är lagda runt


natt
släpper kronblad
i skålens rundelöga


hon lade dem så
i cirkel

drömfjäder vilar lätt
i fingergrepp


midnattsdroppe
sänker sig inom

hon skriver orden
ett ord i varje blad


vid det sista vilket är det första
vilket är det sista vid det första


stannar hon


skriver du
helhet


hon är i mitten
näri kronan slutes

i

knopp

kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad
i eldskålar andas lågor hon lagt i dem
milda skimrande rör dessa vid skuggorna
vilka håller henne sällskap
i en tystnad vilken räcker henne handen

viskar helt stilla
får jag lov
de svävar i mjuka rörelser
till tonerna
tysttonerna
hennes ögon är slutna
ändå
tindrar dessa
genom vingarna
ögonvingarna
pannan lutar hon mot förandes axel
andas in doften

av kyndel
av kummin
av kanel

kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad
hon rör vid lyrans strängar
tonerna strömmar
strömmar
löser upp fönstren
fönstren är flödande vattenfall
fyller hennes fingrar
tonerna strömmar
strömmar
löser upp fönstren
löser upp tidsspannen

tonen vänder sitt ansikte till henne

så är
denna
tid
den tid vilken bands
av oförstånd

så är
denna tid

rummen gjordes till bindande av denna tid
denna tid är likt mig
innan du lyfter lyran till din famn
ditt knä
ditt bröst

dina fingrar rör vid strängarna
fri tonar jag
löser upp rutan
det rumsbegränsande
så är tiden vilken är
tid samt icketid
är den vackra tidsdroppen
tonen svävar

kvinnan sitter mjukt inlindad i nattblad

det är sant
viskar trädet
det är sant löven är ej synliga i höstmantel
i vinterängsmantel
bladen är ej synliga
så andas trädet vilket står invid henne

stammen är grov
grenar rötter är vida
bladen
löven susar
vi jämför ej varandra
kastar ej sneda blickar
vi är bladen
löven
vilka är
skålarna
vilka tar emot

andas in
andas ut

så är den skapande tiden

så är tonens rörelse

rörd