Dragningskraft kristallklar,

hon tvingas ut  i natten.

Nakna fötter, frasande taft

springer mot dungen.

Ådrorna vidgar sig,

pulsen ökar i sökandets magi.

Månskenet klart, driver

ut all vett och sans... 

... då folket samlas för sin

årliga septemberdans.

Kajan mot ängen flyger.

Honan står redo, med

skimrande ögon.

Följer de dansande lyckliga,

som en varg törstig på blod.

Ännu en stund, får hon vänta

på njutningens crescendo.

Dansen så vild och svettig

paren vänslas i buskar.

Flickorna kvittrar och fnittrar

vid björken så stadig.

I grenarna vakar Korpen den svarte.

Hon smyger på mannen,

med felan, vid ängens utkant.

Han lystet på henne ser,

ståtlig, med skjortan öppen.

Kom till mig kvinna, än har vi

tid, min mö har inte hittat hit.

"Kom hit och spela!" ropen skallar

"vi vill dansa till gryningen tar oss!"

Flickorna drar, med blickar så glada

klänningsliven neråt till glädje för många.

Skatan söker sitt byte i natten den mörka.

Doften så ljuvlig sig närmar

henne, när hon ser mön så fager.

Den vackraste flickan på ängen

inatt, mot mannen vandrar.

Hon ler med förförande mun och

ber, att bli tagen på kullen så skön.

"Kom min vän, min älskade

låt oss gömma oss en stund!"

"Låt oss glömma vardags-

sliten på hökullen nu!"

Kajan och Korpen och Skatan

nu sitter och spanar.

Den blodtörstande honan

ser hungriga ögon och

törsten så osvikligt bultar

i gommen....

"Ni kära älskande fagra

låt mig få lära Er

en ny dans.

En dans som styrs

av skenet från månen,

en dans så vild och

så törstig.

Så ge mig din hals

min sköna. Ja, bjud mig

din nacke du stilige.

Och drick er färdiga

på varandra därefter."

Skrämda ögon med åtrå

i blickar möter med

ens hennes kall.

Hon sätter mjukaste läppar

mot hennes seniga hals.

Tänderna spräcker skinnets motstånd

och blodet rinner vilt,

ner för strupen så törstig

och girig.

Han sliter flickan ifrån henne,

och tvingar med ens sin hals, 

mot hennes blodröda mun. 

 "Du dricker dig berusad av

min mö! 

Ta mig nu, och låt henne leva,

ja låt oss leva, och festa medan 

månen ännu lyser!

Ja, låt oss båda leva

och slå sällskap i odödligas rike!"

Hon trycker ner sina tänder i honom, 

känner svetten, blodet, begäret...

...i  tidig arla, dimmors rike.

Två kroppar ligger tomma på liv.

Lurade, besegrade på livet och lusten,

en Korp och en Skata mist livet i natt.

.. och Kajan flyger mot nya mål.