Ja, jag ser dig där. 

Utfläkt, på parksoffan. 

Stanken känns inte ända hit. 

Men jag ser!

Känner din vanmakt. 

Jag ser dig också! 

Du lilla frun,

som tyngd av bördor

bär dina kassar. 

Varje dag, till hungriga

barnen och arga mannen.  

Jag ser sorgsna blickar 

innanför schalar!

Ser män som tappat sig

själva, brustit i sig själva.

Ja, jag ser dig

du lilla tjej,

med svärtade ögon

och tårar på kind...

... vid osäker yngling. 

med moppen på högsta, 

och pluntan innanför.

På karriärsstegen,

vars trampstegar

utgörs av stackars satar, 

som förlorat jobb, 

som är sjuka,

som förlorat hoppet

om värdighet....

.... På dessa trampar

vackra, målinriktade

Män och Kvinnor

blinda, döva för 

allt lidande! 

----

För enkelhetens skull

vi delar, grupperrar 

och fördelar. 

Arbetsföra, utan jobb i grupp 1.

Sjuka, med inkomst i grupp 2.

Alla andra - givet infödda svenskar, i grupp 3.  

Resten?

UT UR LANDET!  

SPARA PENGAR!
 

Jag hör stöveltrampet dåna!

Ropen skallar!

Du hit! Du dit!

----

Tårar rinner på min kind!

När skall vi orka se, förstå och agera?