Där borta i gläntan
finns ruinerna kvar
folkparken en gång
bor där i minnet
i skymningen ett möte
två ljusblåa ögon
så klara och vackra
stillsamt för sinnet

Där borta i gläntan
musik som var glad
människor skrattade
bjöd upp till dans
hon stod där i ljuset
och mötte min blick
två ljusblåa ögon
en sann elegans

Där borta i gläntan
ett hus i glädje
folkparkens historia
en oförglömlig scen
musik där i natten
kärleken spirade
två ljusblåa ögon
under stjärnors sken

Där borta i gläntan
vi fann varandra
en dans många år
blev kärlekens svar
två ljusblåa ögon
de finns inte mer
sorgen tog över
men minnena är kvar

Där borta i gläntan
sitter jag ofta
en stund i det tysta
för harmoni och ro
arvet jag för med mig
folkparkens glädje
två ljusblåa ögon
blir minnenas bro