I början av 70-talet försökte skolan minska rökningen bland högstadieeleverna. Rökförbud på skolområdet var svårt att upprätthålla fastän lärarna kommenderades ut på rökvakt. I ett försök att få en bättre översikt över vilka som rökte infördes Rökrutor. Rökarna där skulle ha ett intyg från föräldrarna att de fick röka. Det hela fungerade inte alls bra, så rektorn på vår skola försökte med ett rökslutarjippo på skolgården. En lastbil körde in och rektorn klättrade upp på flaket med hjälp av en nybyggd trappa. Efter tal om rökningens skadliga verkningar uppmanade han alla, både elever och personal att sluta röka. Själv skulle han sluta och som ett bevis på det fäste han ett gem på rockslaget. Åtskilliga klättrade upp på flaket och satte på sig ett gem. De som inte börjat röka hade det lättare, men de kunde lova att inte börja. " Kontrakt" skrevs för att hjälpa till att hålla beslutet. Samtal i grupp planerades för framtiden. Plötsligt blev det alldeles tyst på skolgården. Ingvar, den mest inpyrde rökaren klättrade upp och satte på sig ett gem. Alla elever som varit på hans yrkesvalsexpedition hade svårt med andningen när de kom ut, och ingen stannade där längre än nödvändigt. Hur skulle han kunna sluta med sin tunga last? Ingvar berättade senare hur det gick till när han slutade röka. Han och en kusin brukade åka på en fisketur till fjällen på sensommaren. De hade kört bil halva dagen och lånat en båt med motor och åkt längst bort i en fjällsjö. När de gått iland var det fyra timmars marsch med ryggsäckar innan de slog läger vi en annan mindre sjö. Nära tältet rann en häftig fjällbäck där öringarna brukade hugga bra. Ingvar och kusinen satte sig vid bäcken och tittade förväntansfullt ut över det forsande vattnet. Kusinen som inte rökte tittade på när Ingvar knackade ur pipan för att fylla den med välluktande tobak. Koncentrationen var inte den bästa vid tankar på alla kommande öringar så pipan flög ur handen och förvann i vattenvirvlarna. När Ingvar sträckte sig efter pipan flög tobakspungen efter och var också borta. När han svurit färdigt tror jag att han satt tyst en bra stund och funderade hur han skulle klara en vecka utan att röka. Han berättade att veckan varit fruktansvärt jobbig och att han inte kunnat glädjas åt öringarna han fick. När han kom hem rökte han inte på två månader, men sedan var det som förut.