Fiktiv liten historia. Repriserad.
Det är ju dopparedagen
Adventsljuset lyser så dystert. I köket står mor och diskar - trött och besviken. Sonen, gråter i badrummet. Tonåringar kivas i rummet! Friden så långt ifrån, när maten knappt räcker. Tårarna rinner och slidan krampar. Lucia så vacker i tv:n strålar. Pojkens smärta förvärras. Flickorna kräver mera. Tiden räcker inte till. Mor, så trött och kärlekskrank. Och mannen är trött han med. Anledning ej känd. Möjligtvis knullandet. Men det lär vi aldrig få reda på. Hennes klåda är det ingen som rår på. Smutstvätt, stryktvätt, hopar sig. Pojkens byxor trasiga igen. Trasigt läppstift i hörnet. Bortglömda kalsonger under sängen. Sönderknullad mor, går runt och pyntar. Tårarna har fastnat i halsen och ångesten i magen. Mannen? - vet ej var han är. Dopparedagen, för snabbt dök in genom fönstret. Tomten knappt funnit sin plats. Pojken i ren skjorta och luktar gott. Flickorna pudrade, plattade med dollargrin i ögonen. Mor jobbar igen. Kommer snart hem, för julmaten och Kalle Anka. Whiskeyn och vinet framme. Mannen på besök, det är ju dopparedagen.....
Prosa
(Kortnovell)
av
queenia
Läst 411 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2013-11-26 20:49
|
Nästa text
Föregående queenia
Senast publicerade
°•?•° Tidlös °•?•° .Tårar Smekande värme tystnaden Inte ens spegeln får lov... Tänk om Änglaspår Ur Puppan Se alla |