en hand på axeln
kan vara avståndet
jag behöver
för att se mig själv
i vitögat
säga:
det räcker
med dig
i utsträckningen.
vem finns bakom mitt och mina
mina oviga jävla händer
vem söker beröring som jag
v i l l h a d e t
nu är jag där igen och stampar jorden plattare
i cirklar tills kedjor hindrar
illusionen
illdådet är
jag blev fängslad under långa loppet
tillsammans i en uppblåst själ
fjättrad vid en ruin jag byggt-
mitt manifest och ensamhet
är nackkragen efter olyckan
som håller uppe skenet
av mitt och mina
skapande
av ett jag
i ett öde centrum
kommer folk på avvägar
jag går med
har redan ritat kartan
i skalan
armlängd