Ingen vet vad vi gick igenom. Hur vi levde. Jag kan tänka ibland att jag kanske var för snabb. Jag saknar dig ju. Borde jag ha slitit mer. Det smärtar att känna dig. Att sakna dig. Att inte ha dig vid min sida. Mina ord går sönder i mig. Jag vill bara göra om. Älskling. Du har mitt hjärta. Kvar i din hand. Så är det. Mina händer skakar. Jag fryser utan dig. Dina kyssar borde stanna på min mun. För alltid. Tänker på hur vi drunknade. Du och jag. En orkan. En storm. En flodvåg som inte kunde jämnas ut. Kanske lugnet har nått oss båda. Kanske kan vi? Älskling bara du vet hur jag behöver dig. Bara du vet hur långa nätterna är ibland. Det finns dagar då jag önskar att jag aldrig hade lärt känna dig. Kanske livet hade varit lättare i ovisshet. Men jag är ändå glad att jag vet vad äkta är. Försöker vara förnuftig. Men ibland vill jag bara vara allt annat än vuxen. Bara släppa taget och landa i dina armar. Skita i allt. Men jag är vuxen nu. Men ingen vet vad vi hade. Vad vi kände. Och kanske är det så att det sker i framtiden. Kanske. Jag saknar dig. Mer än någon vet. För jag gömmer mina känslor där inne i hjärtat. Dit bara du når.