ibland måste jag stanna upp
och panikgråta lite
för jag är så trött på
att applådera vikarierande jämställdhet
på att avlägsna samhällskroppen
från min cancersvulst

och igår åt jag köttfärssås och spaghetti








och jag funderar
så mycket
på vad det är
som håller oss samman

är det pengar
är det gud
är det rädsla

eller är det människorna
som är kittet
(the shit)
mellan människorna












vi lever i
omedelbarhet
och

vi är nu och
vi är bäst







så efter flera återupplivningsförsök
ge lite mera ändå
lite
aktiv livshjälp

för vi är inte
mindre vetande
bara
ensamma planeter
vilse i omloppsbana
rädda för att sverigedemokraterna ska
slå ett slag för sverige
mot någon
du älskar









jag tror att alla behöver en förkämpe. en applåderande publik. en personlig fanclub. låt mig vara din förkämpe utan förbehåll.




när du pratar
gör du det
för öppet sinne
mitt öppna hjärta



















tänker att
nu dör jag
krackelerar
i spillror
om du inte
rör mig
precis
just
nu








du är inte
pigment på kroppens största organ
du definieras inte av
ett val mellan två symboler
på offentliga toaletter
du utgör mer än
din pappas taxering

du är din
sammanlagda
tankekraft





och om du
tappar modet tappar lusten tappar förståndet tappar bort det
tappar bort dig

så ska jag
plocka upp dig
igen
































jag
håller andan
håller tummarna
håller tyst
håller av
tills
jag går av

för







jag älskar dig
jag älskar dig
jag älskar dig
mer än jordnötssmör