Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

min kuvös

det var länge sedan du hörde av dig nu. jag slutade ungefär samtidigt. som en tyst överenskommelse. så klöser jag mig ut ur din fitta och ditt mörker. men jag var aldrig kär i dig. inte på riktigt. och du ville nog egentligen mest veta hur fitta smakar.



som att du säger bra när jag frågar hur det är. som att du svarar nej när jag säger blev du sur nu. som att du fortsätter diska med ryckiga rörelser. som att se vår relation sugas ner i avloppet tillsammans med grågrumligt diskvatten.




och jag borde ha vetat. borde ha märkt. att det var mina hala handflator som öppnades för dig. att det var mina skälvande fingertoppar som sökte kontaktpunkterna på din nakna hud. att det var jag och aldrig du. därför är det jag och inte du som nu måste gömma kroppen i ett demonstrationståg. allt för att undvika din blick. allt för att inte förenas i kampen med dig igen.






ibland hör jag vår låt på radion. som om tiden stannat. men mer ödesmättat än som då, hungrigt.






det finns grader av ensamhet. det finns den klädsamma melankolin som den plågade poeten gör stor konst av. och så finns det panikångestattacker och fulgråt. och så finns det neongula ögonbryn som höjer sig över småstadstristessen som ett löfte om lycka under lysrören. och så finns det litenheten av livet i relation till oändligheten i universum.

och så finns det lajka.







HIT MED LITE FARLIGHETER
för vem kan egentligen
det här med höger och vänster eller
att leva i kronologisk ordning?


det här är inte på riktigt
inte om det inte finns en
spotify-lista för just det här
ögonblicket



och jag vet inte vad det är och jag kan inte förklara det. som att vi skapar ett eget rum. en egen tidszon. där luften i våra mellanrum har högre densitet.

















jag glömmer att äta. glömmer att sova. glömmer att ringa mamma. glömmer att fika med en kompis. allt är överflödigt. som att min hjärnkapacitet inte kan inhysa fler personer. varför är det så att jag känner mina organ så tydligt i kroppen varje gång du är i närheten? varför är jag ständigt medveten om var någonstans i periferin du befinner dig?


och varför säger du att du älskar människokroppen när du bara vill se det tillrättalagda, det rena? jag vill fucking droppa mina könssafter över dig. smaka på ditt anus. slicka i mig ditt mensblod. blanda samman min svett med din. känna doften av svett och kön och tång och hav och allt det som är vårt ursprung.




Fri vers av gnupung
Läst 386 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-03-18 22:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

gnupung