jag släpar tunga steg genom jesusparken. orosmoln i min mage, över mitt huvud. samtal jag önskar att någon annan kunde ha istället. i mitt ställe. och jag kan ingenting göra. kan inte skyla nakenheten i mitt ansikte. ser på dig hur mycket du föraktar mig för det. hur du föraktar att jag inte kan dölja hur mycket jag vill ha dig. och jag vet, jag kan aldrig göra dig hel för du är inte trasig. du är komplett.





kanske kommer jag bli sådär kär i dig. sådär att jag bara vill skjutsa dig genom malmö på min pakethållare. sådär att jag bara vill snatta donuts från statoil med dig. och jag vet inte om det är bristen på sömn på mat på syre som gör mig galen.
eller om det är du.





du målar svarta solar på klarblå himmel och jag måste trycka dig hårt mot marken för att du inte ska sväva bort i stratosfären.





det handlar inte om jobben vi aldrig kommer få, pengarna vi aldrig kommer tjäna, husen vi aldrig kommer äga, semesterresorna vi aldrig kommer göra. för det här kommer bli det sista jag skriver. kanske någonsin. jag kapitulerar för min dåliga poesi. nu pundar jag kärlek istället.


och jag vill vara klar nu. vill inte springa mer. vill inte gå vilse igen. vill bara stanna i det här ögonblicket. eftersträvar, kräver perfektion. jag vill ha allt. jag vill vara din farkost, ständigt i din omloppsbana. vill låta mig själv gå på grund, vara ditt skeppsbrott. skräp och skrapsår i din famn. och jag är upptäcktsresande. jag behöver uppfinna nya ord, ord som saknas i min vokabulär för att beskriva abstraktioner du väcker inom mig. du är ett ljus. du är en färg. det är en känsla. det är du. hur kan jag någonsin berätta för dig? att vara i din närhet är paranormal aktivitet. är magi. är stjärnor med jävligt mycket svindel när vi knullar.





och att knulla med dig är konst är politik är stora ord är gräsfläckar på byxorna är stackmoln i hjärtat.












jag hatar dina ex. jag vill skjuta alla du någonsin legat med. jag vill att det ska börja och sluta med mig.