Snöänglar längtar efter en himmelsk omfamning

Saknar snöflingors än oförstörda skönhet

Högt i det sammetssvarta som skyn bär

Gäckar stjärnorna med sitt sken

Stjärnor ouppnåerliga likt en dröm, närvarande i en existens

Som inte längre finns

Som jordabunden människa, med tankar i de blå

Med längtan ibland som rister i själen

Efter det fullkomligt vackra, orörda sköra

Drömmer om snöflingor som likt änglavingar 

Som ljudlöst singlar ner och målar världen med tystnad