Jag har spunnit ett nät

gillrat en fälla

i strax två månvarv

har jag sett dig rycka förtvivlat

och jag kryper närmare

dig

mitt byte

Så tror han och jag att

allt är en slump

så perfekt i tid

fast jag åkt skridskor

som bandyspelare i cirklar

och så sågs vi

precis rätt timing

statyer i brons

Gudinnans stolthet måste gömmas.

Jag kommer att bli besviken

jag känner det redan nu

du krälar vid mina fötter

bönar efter mer

alltmer

intensivt

Fast egentligen är jag bara en spegel.

Jag söker min Animus.

Jag speglar din Anima.

Du ser inte mig.

Loggar in för att se

om du har skrivit jag ser

hur det kommer att sluta

men njuter likafullt

Bortom alla ord ser

vi

varandra

på riktigt.

Till slut kom du då

som jag väntat

hela mitt liv på

den stunden

närhet

blottad strupe

och det spelar ingen roll

tåget har gått

fågelsången tystnat

en sjukdom jag aldrig kan bli frisk från

så många tecken på en gång

så många som ska dö snart

som vet det själva

Jag är inte beredd

otålig, vill njuta av dig

och samtidigt spara, suga på

karamellen

vill det här för alltid

men ingen eld blir till glöd i evighet

Jag tar in på hotell Oändligheten

portieren skrapar generat med foten

när jag frågar om

vilken tid middagen serveras

blästrade fönster slås upp

rumtiden väller in

som en tät dimma

doften från köket hänger

i istappar i dörrposten

Hjärnan manipulerar hjärtats slag.

Arytmi.

Kommer jag att kunna sova i mitt iskalla rum?