Sänkans dörr genom blixtens ögon.
Där ödet genomborrats av nuet
Skälvande tröskel skyddar sin stjärna
Stoppas av molnets skinande väktare
Lägst ner i ögats intensiva gårdagsmak
Styrkan i fläktande planeters hop
Stannad i tidens rum av uppsyn.
Känn mig luft genom läderklädda sandaler

Längs med den återslutna cirkeln
Längtas genom omedvetna versaler
Dock ej av änglavärldens makt
Omvända tidsrymder sluts och öppnas
Makten av svårtagnas innersta
Degsmulor av kragar slår reträtt
I det enda rummet i dåtidens mecka
Liknande stjärnas tyngda yttre mot livets vardag

Dansande genom bysten hos livets rede
Ljusets kraft slår det ovunna makternas likhet.
Geometriskt formade distanser av oskuld
Lättade av glasvärldens sunda balans
Pratas med undervärldens framtida skapare
Saknaden av stearin i magins centrum
Dofter av förra världar yttrar sig smalt
Livets dans stannar medan döden tar över