Färgen blå
Kryper tätt in på
Sveper in mig i en filt av
Avstånd och ensamhet
Jag stelnar

Frusen
Stel
Du har aldrig varit röd
Aldrig varit orange
Du var alltid mörkmörkt blå
Nästan svart
Som jag

Du är nog inte en sån som jag behöver
Men jag har inbillat mig det
Så nu är det skrivet över hela mig
Fast mest inuti
Att jag är kall
Och du har sockar att låna ut

Gråa siluetter omfamnar mig
Nu när du lämnat det gröna
Det var bra att du gjorde det
Lämnade det som skadade dig

Var det därför du lämnade mig?

Isånnafall förstår jag

Men jag vill tillbaka till regnbågen
Dit fjättrade kedjor inte fäster
Där man kan andas utan mask
Och jag hittar inte dit utan dig

Så kan du inte lära dig att leva
Här i kylan och mörkret
På en gammaldags tv-skärm
Kan du inte lära dig att leva
Utan färgerna

För min skull




Jag hoppas jag hade kunnat göra det samma för dig