Hon pratar bredvid mun sedan månader
lyssnar på musik från korridorsgrannen
genom väggarna i smyg
letar sig nya toner in.

Hon skulle aldrig erkänna det -
som hon tvår sig för att bli ren.

Skrubbar tills benen avtecknas mot huden.

Hennes vänner rör sig utanför fönstret
men hon har inget till övers
till att skaffa dem.

Hon sitter i festen och gör den
varje kväll efter sju
som en hyllning till alla andra
och deras sätt:
att kunna skratta tillsammans
utan att skämtet slår ner någon.

Hon sitter fast i festen och magont är vardag.

Hon slår sig gång på gång på
kantiga ordval.

Hon har pratat bredvid mun sedan månader
slutade att bry sig att hälsa på den nya grannen.

Bara lyssnade på musiken
andades konfetti och glittret -
så ont i magen
från första dagen
en främling för sig själv.