paddeln
glider mjukt
in i floden

stenar viker undan
vasskanter

kanoten
bärs av floden

in i sjön
där kvinnan

badar i morgonblommans händer


han följer hennes rörelse

in i dag


hon viskar
rör mig icke


varvid bilden skingras

du rörde vid ådern
till de tömdas färder
väckte dem åter till liv

varvid
alrunans
skri

rörde vid
natthävda


kruset välte


doften av
ene

rann skummande
in i bäckens

kisande öga

roten
släppte
markgördel

lade sig i handen
viskade mjukt

tag ditt silverblad
lyssna

så har jag i nätter många
nu täljt
skeden

ordskeden

och

det gläfser en dörr


rörd av
vindarnas djup

fläktar ivrigt

lyfts av
gångjärn
ur


det ljuder toner
givna i järn

näri smeden tonar in
glöden


i vassens
isväntan

ljuder toner ur ett rör

på stenen
i vassringens mitt

sitter
rörsångaren

toner
vandrar flinka

genom fingrars sensibla
andning

bävrarna
såg du bävrarna samlas
dra stammarna nedför floden
såg du dem bygga stallet
stallet där stenarna blommar

blommar rosendoft ur tolv
samt bjuder ur källan
i liljekalkar


de var samhörda
alltid nära


fjärran från
varandra

tonades in
levde i delat hem

i nätterna stodo de
blickandes in i himlarnas lanternor

ett
tecken
av

samhörd

intonationer

i dags moln
sträckte de händer

rör vid mig

de levde
delat hem
utan vetskap

i berget där
mon
där öknar
där stäppen
där floddelta
möts

där allt möts


samhörda
med ett tunt
bergsmembran

vilket dolde dem

berget viskar

närhelst ni är redo
lyfter bergshem slöjan