Hans fotsteg ekar inte längre
Viskar inte om att han är på väg härifrån
Han undviker mig inte med blicken som han fått för vana
Efter att vi slitits itu
Och jag behöver inte försöka minnas bak i tankarna
Frustrerat försöka återskapa
Känslan av dig
Regnskog
Revben mot revben
Jag var hallon du var aska

Jag behöver inte försöka gå omkring å laga dig längre

Jag tvingade dig att se mig i ögonen
Och du höll kvar blicken

Du är inte regnskog längre
Inte en sned gnu som sprang bort på sex ben
Jag är inte hallon längre
Och du smakar inte aska

Den här gången är det du som får kämpa
För att laga något trasigt

Men det hade kanske varit bäst om vi mötts igen
När vi var hela båda två
Men vi är inte sådana
Inte sådana som ler

Men du log mot mig igår

Och nu ler jag