Vet så väl om att det finns en sol
bakom det tjocka molntäcket
strax nedanför tak-nockarna
sådär lagom lågt
så staden alltid står i skugga
Asfalten blänker smutsigt vått
avgaserna hänger i tunga sjok
vid busstationer och rödljus
det är lite svårt att andas
om man vågar sig ut
Sitter hellre och trycker vid glödlampors sken
slösar el så mycket jag kan
allt för att hålla det gråa stången
Men när kvällen kommer med lättnad
tänder vi doftljus
kokar örtte i litervis
och plötsligt blir det lite mysigt
trots allt
Om två månader
bara två månader, en lång och en kort
börjar fåglar åter bygga sina bon på allvar
krokusar spirar i rabatterna
och kanske finns det då
hopp om livet