Vid en hållplats runt Haga kyrka
på grovt isbelagda gator
står de med varken vantar eller själ
med en önskan om att hemma
vore närmare än här
och att skymningen fick stanna där den är

Om en eftermiddagssol som värmde
bara några timmar till
och att endast en av de passerande må le
innan bristningen av känsla
sveper tag i stadens hand
när en kvällningssol för himmelen mot brand

Ser Poseidon i sitt brunnskar
mitt bland Götaplatsens gatsten
fäller bronstår för de arma i sin stad
då en duvas liv betags
utav en spark ifrån ett barn
för att sedan föras bort av älvens kvarn

Så jag vandrar stadens gator
en frusen tisdagskväll i Mars
för att söka bland de isar som har brustit
Och då månen speglar blankt
i stadens inre och dess sorg
vill jag finna det som var - ett Göteborg