huldrad med
skulderbladet
vänd mot den tålmodiga vintern ligger
formen under täcket,
värmen i kylan
böljande svart

närmare;

mellan axelberget och höftberget,
den dolda vägen förbi
mot huset
vyssjad av den gråa
ringen på det vita fältet
människolins

stiger ner i en källare
knakandes
din sprakande dröm
väntar på vintern

plötsligt rör du på dig
skulderblad vecklas ut
täcket håller inte, brister
snubblar

undantryckt luft studsar
mellan revbenen
du flyger snabbt mot
vintern