Jag vet inte varför jag kom att tänka på mellandagsrean nu, den är ju över vid det här laget! Men i alla fall, denna lilla historia utspelade sig för mer än 10 år sedan då dottern och jag skulle på mellandagsrea, lite snömodd och jag i snigelfart!

– Dottern: Men mamma, kör lite fortare!
Jag vill inte vara en landsvägssnigel, så jag trampar gasen i botten! Nej skojar bara, så illa var det inte. Men det tyckte tydligen polisen!

För plötsligt hoppar, i mitt tycke en självmordsbenägen trafikpolis ut mitt framför bilen. Jag höll på att få en hjärtinfarkt och trampar hårt på bromsen! Han stirrade ilsket på mig och pekar med hela handen att jag skulle köra in till sidan!

– Fan också, hur fort körde jag egentligen, kan det ha varit 70 frågar jag dottern?
– TYST mamma inte så högt, han kan ju höra vad du säger!
– Ja du, det är nog kört ändå svarar jag och stiger ur bilen. Jag har hört att det är psykologiskt bra om man kliver ur bilen. Och så kan man med kroppsspråket visa sin ånger!

– Det gick nog lite för fort det här, säger han!
Nog lite för fort, då är det kanske inte helt kört hann jag tänka! För i nästa sekund ger han mig en böteslapp på 800 spänn! Jag hade kört i 62 där det skulle vara 50!

Men HALLÅ! För det första körde framförvarande bilen lika fort, men den släpptes förbi! För det andra hade jag inget uppsåt, det jämnar liksom ut sig eftersom jag körde i 40 borta vid ICA där det är 50 säger jag.... tyst för mig själv!

Polisen måste nog ha gillat mig ändå, kanske var det min oerhörda stora charm som han föll för - för han önskade mig god fortsättning!