cyklisterna
avtecknar sig
träder fram
allt tydligare
målmedvetna insekter

bilarna är snabbare
snuddar vid
insekternas silhuetter
suddiga, gula trafikljus

lukt av vatten
en liten kanal
under avgasmolnen

aningar av skyskrapor
i dimman
självklar närvaro
överallt


landet i mitten av världen
ligger nog kvar där än


en gång går jag
ensam
rakt ut i staden Sian

borta från gruppen
från hotellet
blir detta land ofattbart kraftfullt
ofattbart främmande
och jag ofattbart liten

utseende är svårt att dölja
jag är mycket tydlig
och ännu sårbarare
där går en man från Väst
ensam
tror han ska få se
något genuint

allt verkar lite buffligt
hetsigt
med en overklig, hård slitenhet
höghus
Tintinhus
cykeltaxi
bussfiler
människorna väller fram
dom äter, cyklar, sitter
på dom ruffiga trottoarerna

gamla män säljer läsk
tidningsstånd

byggnadsställningar
vägarbeten
hinder
överallt

donnor i modekläder
deras klackar smattrar
mot ojämna gatstenar

känner
Österlandets
folkmassor
virrvar
mobiltelefoner
science fiction

dom böjda taken
överallt

hjärtat dånar

efter en stund
verkar allt likadant
grips av panik
på allvar

jag kommer att
sugas in i Kina
och försvinna




en dammig by
en bygata skymtar
lastmaskiner
skräpiga bakgårdar

en liten pojke
och en liten flicka
leker med hink och spade
i dammet
bredvid en grävskopa

dom är så små

dom sitter på huk
som man gör
i landet i mitten av världen


det landet ligger nog kvar där än