Du och jag
rationaliserar
bepansrar oss med argument
förgör varandra
slavar under vår stolthet

Vi led tillsammans
du och jag
och i ledan hittade vi något
betydligt vackrare;

Råa känslor
ohämmade lustar
ren iver
fångade i censuren
som upphävdes

Allt som kvarstod
var två kroppar
av otämjda känslor
skakande
utelämnade
till
den bitande kylan

Vi såg varandra
genom de hårda väderförhållandena
simtag efter simtag
som evigt rinnande bäckar

Vi slog ned våra murar,
tegelsten efter tegelsten

Och fortsatte,
nakna inpå skelettet.