Tack för att jag fick chansen att födas,
chansen att leva,
finnas där för dig
och tack för att du gav mig en chans
att bli lämnad kvar.

Du gav mig chansen att söka ensam,
i mig själv,längs öknens rand.
Fråntagen förmågan att älska för risken
att såras och såras om igen

Du gav mig en chans att födas,
att blomstra och födas på nytt.
Du gav mig fyra årstider
född under den kallaste
med frostig mark under mina fötter
och ett gränslöst tak av rymd.

Tack för att du tillät mig att finnas i det här,
att ge mig tiden att
växa och att mogna.

Skyddad, under ett knastrande
lövtäcke

Tack för att du gav mig chansen att förlåta och att älska igen. igen.
För allt kommer igen efter mörkrets inbrott.
med tiden som din envisa
tjänare

Tack.
För att du gav mig ett val.
Att gråta, falla, segra, jubla och
falla igen.
För varje gång vi föll,
desto snabbare reste vi oss igen.

Tack.
För att jag fick tillfället
att tända eld på mig själv
för att sprida värme till dig

För ingen annan förtjänar ett större tack
än de som stannade kvar
trots att jag hela tiden ursäktade
min existens och betvivlade min plats
vid eran sida.

Förlåt, för allt.
Men framför-allt
Tack, för allt.

Tack, för att ni gav mig chansen
att bli den jag är

Och tacka kärleken
för att vi fick falla tillsammans.