Känns inte kontakten med livet om inte
sinnet bränner som tungan mot ett batteri
Skrikande vevande uppfyllande meningsfullt
alla handlingar skär genom tystnaden
och alla möten är symboliska

Ska man behöva slinta runt svettiga handflator
över skrivbordet och stirra in i avgrundens
ögon utan att backa en tum?
Med NOCLIP kan stormen få passera
genom mig och runt mig utan att röra mitt hår.

Inte ens dragningskraften får mig att falla
galaxen färdas vidare utan mig
en autonom oberoende parantes
svävar ensam i det stora mörka
pausad i en evig trött gäspning