Jag sjunger ut röken jag inhalerat,
och blickar ut över de vita farkosterna,
mjuka och skira i kanterna,
far de fram,
döljer den blåa världen.
Vargarna piskar mina öron,
fyller mig med ljudet från kriget,
mellan tid och metall.
Plikten fyller mig,
med endast tio minuter kvar,
står jag tyst och tittar ut över skeppen,
med drömmen om att jag en dag,
kan få bli en del av,
de odödliga tankarna,
högt upp i skyn.
Jag ber dig,
min kärlek,
ge mig vingar.