Alla ansatser, texter och propåer som slåss om plats. Historier och noveller, korta satser, stycken, poesi, tankar, infall, överraskningar, drömmar.
Det vi alla eller några vill ha sagt i all denna mylla, detta överflöd. Barndomsminnen, innovationer, uppfinningar, bedrifter, produkter, lyckokast. Politiska parlörer, biljetter, manifest. Pamfletter, mail, uppmaningar. Brev på riktigt papper. Dörrknackningar och Jehovas vittnen eller elektrikern som skall in. Sambon som glömt nyckeln. Barnen som ropar hallå, pappa, mamma! Mitt i dina idèer, ditt rop. Hör efter, jag har en sak jag skulle ha sagt. En livsvisdom förlänad efter år av kamp, i ljuset, på skuggsidan, under eken, på ängen, den blommiga. Bland koskit och flugor, pellets och hästar, under lövverken och dom torra dammiga stigarna ser jag mitt livs första kärlek. Där förvärvade jag en tanke som jag gärna skulle ha förmedlat. Att glass är gott, eller hudkräm är viktigt, att mina cyklar är bäst eller om inte, att jag är trevlig nog att köpa av.
Ni måste tro mig! Låt er inte luras av den lismande figuren i kassan där. Nej, följ hjärtat, det pumpande, pulsande. Livselixiret, andedräkten i symbios med kärleken. Syret och Amazonas, djungeln.

Hör hur skateboarden rullar så lätt. Va? det är smörjmedlet noga framtaget efter år av tester. För mina barns skull, för deras skolgång. Gör inte ni, du, dom andra på samma vis? Det är för barnens skull. FÖR DOM. Köp, handla av mitt livsverk. Hör min röst, min vädjan, min stämma. Hör musiken jag växte upp med. Bowie, Mozart, ju så olika och ändå ej. Pionjärer. Ta min hand. Låt mig leda dig genom korridorerna för mitt livsverk. Se mig, hör mig, känn mig och framför allt, KÖP MIG! Det är detta allt leder till. Eller nej, detta är bara ramverket, dammvirveln runt det egentliga, det viktiga, det bestående. Vi, du, jag, han, hon och djuren, ja själva livet. Att vara här och bli hörd, sedd, undfångad....

det är klart, ett glas chokladmjölk och en våffla kan distrahera. Eller hon, hon på stranden som låg där med det blonda håret och måsarna som flög förbi. Magen var trind som den var, nja ni vet en liten bulle, en bisqvi som var så klädsamt då vi var unga. Dom kan också distrahera. Vad, vad? fångar det verkliga intresset? Va? Är det ljuset, sanningen, de billiga förlustelserna eller vad är det? Äppelkaka, höga ljud, bomber, granater, ett episkt verk? Ben Hur? Ben var är du nu? Kan Tarzan och hans Jane göra jobbet? Kan ett hantverk, ens produkt, mun till mun ryktet, annonserna, Tv, radio, pelare, flygblad, vackra kvinnor, en ny volvo, Johaug, Svindahl, Muhammad Ali. Är det dom? Är det? Det går runt. Allt är så viktigt. Allt betyder något. Och så, i ett slag kom ordet. Det som fick, får, skall låta alla häpna. OM! Nä, säger du, det kan det inte vara. Det är alltför enkelt. Vi har alla hört sagan om ordet som innehöll all kunskap. Sökandet, komprimerandet. Den stora uppgiften. Vi har hört om honom som fann det och som vid sin dödsbädd, just då han skulle yttra det, drog sin sista suck.

Se så, den gubben går inte. Det är ögonblicket, stunden, omständigheterna som gör det. Tonen, anslaget, timingen. Förstås, du måste ha något. Å andra sidan, se så mycket skit det säljs. Jag såg kvinnor sitta i en butik på gågatan och virka i kvällningen. Hyllorna var fulla av garn. Där satt dom alltså, betalande och virkade luvor i branden. Ja, det är oroligt i världen. Visst brinner det. Då ser det ju dumt ut att sitta och virka sjalar. Va?! Rom brinner och där, här äts det Napoleonbakelser med sylt på. Espressos går ner. Champagne. Det firas och tjoas och där, där dör barnen. Och ändå. Vad vore vi utan festen? De döende önskar oss att njuta av det goda åt dom. Så dela ut medaljerna, blås i trumpeten, gör er hörda. Dansa i ring. Mest hörd, störst börd. Ta fatt, fånga DAGEN. Carpe och fisk i vattnet. Stränga din lyra, spänn bågen, spänn för hästarna, rulla ut vagnen. Framåt, ge inte upp, in i dimman, mot Lützen. Med Gustav och hans män. För Unionen, för ett enat folk. För dig, för mig, für alle..... vart var jag nu? OM, ja just det. Vem kan om inte du? Jag? Någon måste

STÅ FRAM!