Vid Ribbingebäcks vatten... de blå
uti en av bäckarna... de små
vet jag att för er berätta
om en kräfta kallad Cloetta.

Som sådan... ett litet kryp
hon var ändå
en som gärna ett litet nyp
kunde få.

Men både fast och hård... i tand å tå
var hon som så... en sann reaktionär... så blå.
Ja uti det politiska perspektivet
med kräftgång... gick dagen lång
baklänges i det småskaliga livet.

Men så en dag... hon blev fångad
i salt å dill... kokad å ångad
på bordet någonstans... dukad och ordnad.
Då fanns... där ej längre en chans till rodnad
över koloriternas fägring...
för ett förvillande lik... en politisk hägring
var att i valet å kvalet
gömmer sig en socialist under skalet.



Hälsar Gurra Aktersnurra