Kärleken, åtrån.....att få älska. Hormoner som sprutar
likt fontäner. Salivfyllda kyssar överallt. Ståfräs under
byxan. Händer, händer överallt som trevar efter kontakt
med bröst, kön. Fumlande under blusar, trosor, byxor,
skjortor. Stönande! Febriga erotiska fantasier!
Fumlande i sänghalmen.

Avundsjuk....Jag.....Pffff...Skulle jag vara avundsjuk,
ha, ha. Nä, nä, att behöva trötta ut sig med åtrån.....
löjligt alltså, man är ju 70 år fy fan!
Okhej då!

Klart som fan att jag är avundsjuk. Jag vill ha kärlek,
jag vill ha massor av kärlek....nu på en gång. Fast vi
pratar nu egentligen om våra sexuella behov.
Visst det är klart, man är ju inte 20 år längre, då man
fortfarande trodde att allt var möjligt, att alla sanno-
likheter och illusioner var genomförbara.

Kärlek....ja,ja, det går väl lite lugnare till nu för tiden,
när ens hjärta går i spinn. Lite mer sansat i höskullen,
kan man nog säga. Trots allt behöver man en kvinna
att älska. En som gör en till en hel människa så att
hjärtat fungerar som det skall. Men att höja ribban
mellan benen, det måste man göra nån gång emellanåt
.....i alla fall.
Det var någon som sa: Det är en stor olycka att inte ha
varit älskad, men den största olyckan är att inte ha
förmågan att kunna älska någon.



Gurra