När hjärtat slutar slå
ger det en stillhet
och en ro.
Då går vi bort
med vår andedräkt
i viskande
och lössläppta steg
så själen
bevingad
svingar sig ut
ur våra bröst.

JA
det här är
livets mest euforiska puls
vibrerande av törst
känner den ingen gräns
utan svävar i himlarymden
i ett ögonblickets eufori
där medvetandet
drivs
in och ut
genom olika verkligheter.

DETTA
är att få vara fri
och obunden
från att nära
och bära en kropp
som sökte
och försökte
finna något lugnt och varmt.

JA
efter en hel livstid
av längtan
ÄNTLIGEN
håller stenarna i din dröm
inte längre dig fast
dom har lossnat
med dig stigande
i aftonskruden klädd
så ingen skymning
längre skall göra dig rädd.




Gurra